God kväll mina damer och herrar och människor med båda könen. Har ni haft en trevlig Söndag? Det har jag minsann! Eller iallafall sen i eftermiddags. På morgonen så var jag tvungen att ta hand om min lillebror för att min mor och syster tränar kung-fu och de kan inte ha ett blöjbarn springandes omkring medans de skriker HIYAAA. Så jag fick äran att ta hand om honom i 3 timmar. Jag har aldrig hatat barn så mycket som just då, men vi lämnar det åt sidan.

När mamma och syrran kom hem så fixade jag mig och sprang ut för att möta Louisa och Emelie. Vi åkte till stan och hämtade våra biljetter. Louisa sa att vi skulle vara där "lite" tidigare för att hinna hämta biljetterna. Vi var där 2 timmar innan filmen började och alla affärer hade stängt, så vad tror ni att vi gjorde? Vi satt på en trappa och kollade på "Det regnar köttbullar" reklamen i 2 timmar innan vi skulle till biosalongen. Den reklamen är faktiskt rolig, vi garvade tills tårarna sprutade. Angående filmen...

Den var så bra att jag fick ont i magen. Okej, det var mycket sorg i filmen och så (mer tänker jag inte avslöja) men kärleken i den filmen... herregud. Jag tänker inte berätta mer, för då kommer jag avslöja allt. Men ni som inte har sett den filmen och ni som inte tänker se den filmen, ni har missat något stort.

Jag visste inte att jag kunde vara mer förälskad i Robert Pattinson än jag redan var, men titta. Nu har han praktiskt taget slitit ut mitt hjärta och behållt det. There's no turning back. Hans sätt att skådespela, sättet han beter sig, kan det finnas någon mer unik? I don't think so.